Hemskänkt

I helgen är min dotter bjuden på kalas och idag var vi och handlade present (lite i panik som vanligt…) på leksakaffären där vi bor. Det blir lätt dyrt när man gör sådana sista minuten handlingar till kalas. Min dotter hade svårt att hitta något under 100 kr som är min absoluta gräns för vad jag tycker ok att köpa till någon på dagis som vi inte riktigt känner. Det blir dessutom rätt många kalas på ett år med tre barn. Ibland känns det som att det är varenda helg. Och varenda gång vi står i leksaksaffären och bara måste köpa en present tänker jag - Aldrig mer! Det blir lätt onödigt dyrt, lätt opersonligt och lätt en skitgrej som barnet kanske inte ens uppskattar.

Är hemskänkt lösningen på presentgisslet? Vi har massor med leksaker hemma som våra barn har ”lekt färdigt” med. Och jag undrar varför det inte känns helt ok att ge bort det. Att våga ge begagnat.

Jag brukar försöka ha en presentgömma hemma så kalaspresenterna i alla fall inte blir så jättedyra. Där samlar jag lämpliga kalaspresenter som jag har köpt på rea. Men varför känns det så konstigt och förbjudet att lägga våra begagnade saker där och ge bort när vi själva köper så mycket begagnat och ärver så mycket saker från andra och är så glada för det?

Jag har funderat mycket på detta och blev så glad när jag hittade denna sida www.hemskankt.se

Det blev inte hemskänkt till helgens kalas men kanske nästa...